Och på den sjunde dagen vilade han...

Förra veckans fredag fick jag äntligen Internet till mitt rum på studenthemmet, det tog inte ens tre månader... Igår, den sjunde dagen, valde vårt nät att krascha, så nu sitter jag igen i bibban och surfar. Inget nät och gårdagens strålande solsken har bytts ut mot regn, thank God it’s Friday ;)

De senaste dagarna har jag jobbat hårt på något som kunde liknas vid det arbete s.k. Goodwill Ambassadors gör för FN. Jag ska i min tyska kurs hålla ett föredrag om finsk mentalitet och för att göra det hela mer konkret kommer jag att visa klipp ur t.ex. Häjyt och Matti. Om någon av misstag tar det hela på allvar, så lär den inte villa besöka Finland mera.

Senare idag får jag besök av en annan ÅA-studerande i exil, nämligen Lagge från Klagenfurt. På programmet står åtminstone en studentfest.

På den mer seriösa fronten har jag på veckans föreläsningar i International Banking lärt mig bl.a. hur den jamaikanska eliten fick sina pengar från olika fonder för U-länder samt att bönder i Ghana föredrar att investera sina besparingar i extra plogar i stället för att sätta in pengarna på ett bankkonto. Vår professor berättade också hur man i Tyskland börjat övergå till all mer extern kontroll av banker, bl.a. för att bankdirektörerna inte ska fumla omkring lika mycket med sina sekreterare... Att vi nu upplever en finanskris är ju inte så överraskande med tanke på allt man hört på de föreläsningarna ;)

Nichts besonderes

Med hänvisning till der sista orden i förra inlägget måste jag inleda detta inlägg med att allra ödmjukast medge att om det var någon som gick sönder med kylan förra veckoslutet så var det undertecknad ;) På dagarna var det varmt och skönt, åtminstone där solen lyste, men till kvällarna blev det svinkallt för de breddgraderna, vilket innebar att det inomhus var svinkallt för vilka breddgrader som helst, det var alltså inomhus jag frös...

Trots denna lilla setback är jag mycket nöjd med min lilla södernsemester; det var roligt att se hur Jimmy bodde (och att träffa hans trevliga familj) samt att få uppleva Sevilla och att dessutom hinna ta en snabb titt på även Lissabon. När jag på måndagen återvände till Frankfurt var det bara att finna sig i att vardagen åter är här med allt vad det innebär...

Följetongen om min väntan på Internet har gått vidare; i förrgår fick jag en LAN-kabel med löften om att själva nätet skulle börja funka i går...idag dök det upp en lapp på dörren enligt vilken nätet med 100 %:ig säkerhet kommer att funka fr.o.m. imorgon, we’ll see...

Igår var det dags för avskedsdrinkar med Clement, som idag åkte tillbaka till Singapore, eftersom den nya terminen där börjat (precis som överallt förutom i Tyskland...) och han inte kan missa de två första månaderna av den. Han hade fyra tenter under sina sex sista dagar här, men klarade allt med äran i behåll. Det är synd att en av de personer jag kommit bäst överens med skulle åka hem nu redan, men besök till Singapore planeras redan =)

Sedan Jessica kom hem för en dryg vecka sedan och börjat rapportera därifrån har jag för första gången drabbats av något som eventuellt kunde jämföras med hemlängtan. Don't get me wrong, inte sitter jag här och gråter, men inte kommer jag heller att vara förkrossad den dagen då jag lämnar Frankfurt för Åbo. Tror iofs den svåraste biten både då det gäller att sakna Åbo eller att lämna Frankfurt ligger i de personer man har på någondera orten och på den punkten finns det ingen perfekt lösning...

I övermorgon är det Jimmys födelsedag och födelsedagsbarnet själv var åtminstone på det klara med hur han vill firas, fuktigt ska de bli! =)

Lufthansa - the sequel och semester!

Igår åkte Jessica hem till Åbo (för första gången sen augusti), men den ledsna stämningen som orsakades av hennes avfärd blandades med ilska av den renaste formen då vi dumpat hennes baggage hos våra goda vänner vid Lufthansas check-in disk. Hon hade med sig sina slalomkängor hit och redan före starten från H:fors kollade hon upp att det skulle vara gratis och på Helsingfors-Vanda löpte allt som smort. Då hon igår checkade in meddelades det mittiallt att hon måste betala för kängorna..! Orsaken var att den sammanlagda vikten av baggaget överskred den normala kvoten på 20 kg och tjänstemannen menade att även kängorna måste rymmas innanför 20 kg:s-gränsen för att få tas med gratis. På Helsingfors-Vanda gick kängorna på en egen kvot, men nu lät det annorlunda. Jag hänvisar även denna gång till Lufthansas nätsidor:

”...one ski bag is allowed free of charge, over and above the free baggage allowance.”

Tjänstemannen påstod att han dubbelcheckat saken...

Under det nya årets första dagar bokades det flyg i rasande takt; Jessica gör en stop-over hos mig då hon besöker en kaveri i Strasbourg i februari och jag har bokat flyg hem-hem! Den 11 mars är det dags att tacka och dra, lyckligtvis flyger jag med Finnair denna gång ;) Om jag inte räknat helt fel, så borde jag komma till Åbo passligt inför NN:s årsfest, inte illa =)

Nu ska jag försöka läsa lite på de tenter jag har i februari-mars före jag avslutar jullovet med att hälsa på Jimmy i Sevilla. Ska bli skönt med fyra dagar (to-må) på lite sydligare breddgrader. Jimmy har även lovat introducera en gammal vän för mig, någon han inte träffat i Frankfurt, nämligen die Sonne ;) Creo que me gustaré el sol español! Livin’ la vida loca ja sitä rataa, hehe! Här sku de säkert vara passande att avsluta med en förtida hälsning från Andalusien (iofs lånad från Madventures): hajotkaa pakkaaseen! =)

Jullov

Lördagen före julen kom Jessica äntligen hit, febrig men glad =) De första dagarna blev ganska lugna eftersom hon var sjuk/konvalescent, vi hann dock träffa Katie, som inte ännu åkt iväg samt Chris. På tisdagen hämtade vi först vår hyrbil (en Opel Astra Caravan) och körde sedan till flygfältet för att plocka upp min mamma före resan mot Bärenthal i Schwarzwald började. På vägen stannade vi i Freiburg, en gammal universitetsstad med en väl bevarad äldre stadskärna (finns egentligen ganska många såna städer i Tyskland...). Väl framme i Bärenthal, som ligger på 900 meters höjd fick vi se det första ordentliga snötäcket för i år.

På julafton tog vi det lugnt, gästade de närliggande charmiga byarna och utförde lite sista-minuten-matshopping samt tog oss en titt på slalomcentret Feldberg där det fanns över en halv meter snö. Julaftonskvällen firades i tecken av god mat, gott vin, svensk julmusik och lite julklappar, lugnt och skönt. Juldagen blev första dagen i backarna för mig och Jessica, medan mamma utforskade trakten med bilen. Tyvärr var det jättedimmigt, men andra dagen i backen var det desto finare med -7 C och strålande solsken, från toppen av berget (på ca 1450 meters höjd) kunde man se så långt som till de schweiziska alperna. Sista dagen före återresan tog vi bilen de ca 90 kilometrarna till Zürich och turistade där. Tillbaka till Frankfurt körde vi på mammas födelsedag och väl framme firade vi med middag på thai-restaurang samt med ett stop i en irkku-pub. Nästa dag var det sedan dags för mamma att åka hem till Finland.

De senaste dagarna har jag och Jessica tagit det lugnt, sovit länge och kollat in reorna i stan. Nyårsaftonen firade vi på tumis med allt möjligt gott före vi till tolvslaget gick ut för att titta på fyrverkerierna. På nyårsdagen tog vi oss till Palmengarten för att kolla in framför allt Tropicarium och Palmenhaus före vi gick till en biffrestaurang och åt oss proppmätta på jättegod mat.

För övrigt kan det nämnas att jag fortfarande saknar Internet, i förrgår gick den tredje utlovade deadlinen ut och fortfarande ingenting... På ytterdörren hade det dykt upp ”juklappsönskelistor” där det önskades t.ex. 1) Internet och 2) fred på jorden ;) Själv börjar jag vara inställd på att inte hinna uppleva 2000-talet i mitt studenthem, får helt enkelt se på saken som Kalle Palander; ”Pessimisti ei pety koskaan”.