Lördagen före julen kom Jessica äntligen hit, febrig men glad =) De första dagarna blev ganska lugna eftersom hon var sjuk/konvalescent, vi hann dock träffa Katie, som inte ännu åkt iväg samt Chris. På tisdagen hämtade vi först vår hyrbil (en Opel Astra Caravan) och körde sedan till flygfältet för att plocka upp min mamma före resan mot Bärenthal i Schwarzwald började. På vägen stannade vi i Freiburg, en gammal universitetsstad med en väl bevarad äldre stadskärna (finns egentligen ganska många såna städer i Tyskland...). Väl framme i Bärenthal, som ligger på 900 meters höjd fick vi se det första ordentliga snötäcket för i år.
På julafton tog vi det lugnt, gästade de närliggande charmiga byarna och utförde lite sista-minuten-matshopping samt tog oss en titt på slalomcentret Feldberg där det fanns över en halv meter snö. Julaftonskvällen firades i tecken av god mat, gott vin, svensk julmusik och lite julklappar, lugnt och skönt. Juldagen blev första dagen i backarna för mig och Jessica, medan mamma utforskade trakten med bilen. Tyvärr var det jättedimmigt, men andra dagen i backen var det desto finare med -7 C och strålande solsken, från toppen av berget (på ca 1450 meters höjd) kunde man se så långt som till de schweiziska alperna. Sista dagen före återresan tog vi bilen de ca 90 kilometrarna till Zürich och turistade där. Tillbaka till Frankfurt körde vi på mammas födelsedag och väl framme firade vi med middag på thai-restaurang samt med ett stop i en irkku-pub. Nästa dag var det sedan dags för mamma att åka hem till Finland.
De senaste dagarna har jag och Jessica tagit det lugnt, sovit länge och kollat in reorna i stan. Nyårsaftonen firade vi på tumis med allt möjligt gott före vi till tolvslaget gick ut för att titta på fyrverkerierna. På nyårsdagen tog vi oss till Palmengarten för att kolla in framför allt Tropicarium och Palmenhaus före vi gick till en biffrestaurang och åt oss proppmätta på jättegod mat.
För övrigt kan det nämnas att jag fortfarande saknar Internet, i förrgår gick den tredje utlovade deadlinen ut och fortfarande ingenting... På ytterdörren hade det dykt upp ”juklappsönskelistor” där det önskades t.ex. 1) Internet och 2) fred på jorden ;) Själv börjar jag vara inställd på att inte hinna uppleva 2000-talet i mitt studenthem, får helt enkelt se på saken som Kalle Palander; ”Pessimisti ei pety koskaan”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar